The Miller Legacy - Generation 1 Kapitel 5

Tidigare delar: Del 1, Del 2, Del 3, Del 4

Laura funderade på om det verkligen kunde vara så att hon var gravid. Hon hade varit hos läkaren igår och tagit tester men skulle inte få besked förrän idag. Laura försökte koncentrera sig på artikeln hon skrev om en hypnotisör som blivit polisanmäld för bedrägeri, men av någon anledning var det inte lika intressant som hennes egen möjliga framtid.

Kort därefter ringde telefonen. Det var läkaren.
"Testet var positivt, du är gravid Laura!" sa läkaren med sin myndiga stämma.

"Va? Är det sant?" svarade Laura och visste inte riktigt hur hon skulle reagera.
"Lika sant som att himlen är blå" skrockade läkaren.

Läkaren hade rekommenderat Laura att se över sina matvanor så att barnet fick så mycket näring som möjligt. Laura åt redan hyfsat nyttigt, men eftersom man alltid kan förbättra sig rensade hon ur kylskåpet och fyllde det med färska grönsaker.

Några veckor in i graviditeten var Laura tvungen att köpa nya kläder, hennes gamla byxor gick inte att få över höfterna och tröjorna gick knappt nedanför magen. Laura var ändå glad över att hon väntande barn, även fast hon gjorde det på egen hand.

Många gånger tänkte Laura på hur barnet skulle tvingas växa upp med bara en förälder och hon kände sig osäker på om hon skulle räcka till, men Laura visste att hon skulle göra sitt bästa för att se till att barnet hade det så bra som möjligt.

Men att vara en ensamstående förälder var inte det enda Laura tänkte på. Att ha barn var inte det billigaste, det visste hon, och med sin lilla lön hade hon knappt råd med mat.

Dagarna kändes längre och längre och hon blev utmattad fortare. Efter klockan tio kunde hon knappt hålla sig vaken.

Det enda som Laura tyckte var riktigt roligt med graviditeten, förutom själva barnet då förstås, var alla roliga saker som hon blev sugen på. När glassbilen åkte förbi hennes hus kunde hon inte hindra sig själv från att köpa en Jordgubbsstrut med färgglatt strössel, något hon inte ätit sedan hon var sju år.

Efter att Laura varit gravid i någon månad bestämde hon sig för att det var dags att berätta hennes hemlighet. Hannah Jones, hennes närmaste vän var den som fick veta först.
"Jo, Hannah, det är en grej som jag vill berätta..." började Laura.

"Jag är gravid." fortsatte hon sedan.
"Va?! Är det sant?!" utbrast Hannah glatt. "Grattis!"
"Tack." svarade Laura blygt.
"Men vem är det som är pappan?"

"Eh, ingen du känner. Han är inte direkt delaktig i det här." berättade Laura.
"Äh, du fixar det själv Laura, du är en stark kvinna. Och jag finns här om du behöver stöd."

Laura kände sig bättre till mods när hon hade berättat för Hannah. "Det här klarar jag", tänkte hon.