The Miller Legacy - Generation 1 Kapitel 6

Tidigare delar: Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5

Laura suckade besviket. Hon hade glömt äggen när hon handlat igår. Laura hade tänkt baka en sockerkaka, men utan äggen insåg hon att det var omöjligt. Hon tog fram lite frukost istället. "Jag får baka en annan dag", tänkte hon.

När hon ätit upp frukosten diskade hon. Varje morgon kändes likadan: hon klev upp, åt frukost, diskade och vilade. Det fanns inte mycket annat att göra nu när hon var gravid, och huset kändes trångt fast det bara var hon som bodde i det.

Laura funderade på om hon skulle flytta, men det hade hon inte råd med. Utanför huset hörde hon brevbäraren köra förbi. "Jag kanske borde ta in posten." tänkte Laura.

Bland alla räkningar hittade hon ett handskrivet brev adresserat till henne, men det stod inte Laura Miller på kuvertet, utan hennes gamla namn. Vem kunde ha skickat det här brevet?

Laura väntade inte med att gå in, utan öppnade direkt. Brevet var från hennes moster och handlade om arvet hennes pappa hade lämnat efter sig när han dog. Eftersom hennes pappa hade blivit mördad hade det tagit lång tid innan någon började bry sig om hans testamente. Lauras far hade testamenterat
50 000§ till Laura. Med de pengarna hade hon råd att flytta!

Några dagar senare bestämde sig Laura för att kolla om det fanns några lediga tomter i närheten. Något som var större än hennes nuvarande ställe. Många hus var små och tråkiga, och tomterna som var tomma var övervuxna med ogräs.

Till slut hittade Laura den perfekta tomten. Den var lite stor, men Laura tänkte att det skulle vara en perfekt plats för hennes barn att växa upp på, med utsikt över Riverviews bergskam åt ena hållet och floden åt det andra. Bebisen sparkade i magen, Laura tog det som ett gott tecken.

Några veckor senare stod Laura och inspekterade det som skulle komma att bli hennes nya hus. Det fanns fortfarande otroligt mycket kvar att göra, men huset kändes ändå som att det var hennes hem.

Kvällen när huset äntligen var färdigt satte sig Laura på bron och firade med lite juice. Hon var glad över att huset hunnit byggas klart innan hon fött sitt barn. Plötsligt kände hon en stark smärta i magen.

Laura reste sig upp. Hon hade aldrig känt en sådan fruktansvärt smärta. Var det redan dags att föda? Var det inte några veckor kvar? Smärtan kändes konstig och Laura fick en illavarslande känsla av att något var fel. Hon slängde sig på telefonen och ringde en taxi.

"Vart vill ni åka?" frågade taxichauffören vänligt.
"TILL SJUKHUSET!" vrålade Laura. "MITT BARN KOMMER DÖ!"