The Miller Legacy - Generation 1 Kapitel 1

Hon kunde inte fatta att hon satt här. Hon som hade lovat sin pappa att sköta sig och inte ställa till med problem. Nu hade hon svikit honom. Hon hade förstört allt. Och allt på grund av ett dumt missförstånd. Om hon inte hade varit ute igår hade hon inte suttit här, anklagad för ett allvarligt brott. Just som hon tänkte på hur fel allt gått öppnades häktesdörren av fängelsevakten.

"Borgen är betald, du kan gå. För tillfället." sa han bistert.

Hon reste sig långsamt och gick lättad ut genom dörren. Hennes pappa stod utanför fängelset med bilen igång. Han såg besviken ut.

Hon klev in i bilen. Hennes pappa sa inget.
"Tack." sa hon trevande.

"Gjorde du det?" frågade han.

"Det är klart att jag inte gjorde! Vad tror du om mig egentligen?" svarade hon sårat.

"Ja... jo... Men det är ett allvarligt brott du är anklagad för, det måste du förstå." sa han oroligt. Hon mumlade till svar.

"Men för guds skull, du är anklagad för dråp! Förstår du vad som kan hända om du blir åtalad?!" skrek han.

 Hon visste inte vad hon skulle säga. Hennes pappa suckade djupt.

"Du måste lämna Bridgeport och skaffa en ny identitet. Det är det enda sättet för dig att gå vidare från det här. Jag kör dig till ett motell vid flygplatsen. Därifrån kan du åka vart du vill."

Motellet vid flygplatsen hade sett bättre dagar. Det var sunkigt och luktade svagt av mögel. Hon tog av sig sina smutsiga, trasiga kläder och virade in sig i en av motellets handdukar innan hon granskade sig själv i spegeln. Blodet i ansiktet var stelt, och såren sved när hon försökte tvätta sig.

Det var inte ett av de renare ställen hon hade besökt, men hon beslöt sig för att ändå ta ett bad. Badvattnet var varmt och skönt. Hon tvättade sig så gott hon kunde och lyckades få bort det mesta av blodet i ansiktet. När hon låg där i badet tänkte hon på vad som hade hänt. Hon och ett par vänner hade, efter en runda på krogen, hamnat i slagsmål med ett annat gäng. En av hennes vänner hade då råkat slå till en kille så hårt att han tappade medvetandet och senare dog. När hon hade stannat kvar och försökt hjälpa till hade hon istället blivit anklagad som den som delade ut slaget.

 Nästa morgon begav hon sig till närmaste salong och tog första steget mot en ny identitet. Hennes långa svarta hår klipptes och färgades och hennes slitna jeans byttes mot ett par hela. När hon tittade sig i spegeln kände hon knappt igen sig själv. Hon åkte tillbaka till flygplatsen och köpte en enkelbiljett till staden längst bort från Bridgeport, Riverview.

När planet landat tog hon en taxi till sitt nya hem.

"Vilken adress vill du åka till?" frågade taxichauffören.

"183 Cypress Lane." 

"Är du ny här? Jag tror inte att jag har sett dig förut. Vad heter du?" frågade taxichauffören nyfiket.

"Ehm, ja. Jag har precis flyttat hit. Jag heter... Laura... Miller." svarade Laura.

"Jaha, trevligt att träffas Laura Miller. Hoppas du trivs här i Riverview." 

 Taxin rullade in på uppfarten till 183 Cypress Lane och Laura klev ur. Så det här var alltså hennes nya hem. Huset var litet men mysigt. Laura andades in den friska luften från landsbygden i Riverview. Här skulle hon nog trivas.

Laura gick in i huset. För att vara billigt var det väldigt fräscht. Möblerna stod redan på plats och längs ena väggen fanns en brasa. Hon utforskade alla rum. Förutom det kombinerade kök/vardagsrummet fanns även ett beigemålat sovrum och ett litet mysigt badrum med svartvitt kakel. Laura kände hur det kurrade i magen, hon hade inte ätit något på hela dagen. Hon gick till mataffären och handlade mat för resten av veckan med de pengar hon hade kvar.

 Eftersom Laura var vegetarian bestämde hon sig för att laga en fräsch höstsallad till middag. När hon åt ensam i sitt nya hus tänkte hon på sin pappa. Hon undrade vad han gjorde just nu och om han tänkte på henne. 

 Efter middagen bestämde hon sig för att leta efter ett jobb i tidningen. Helst av allt skulle hon vilja jobba inom journalism. Hon älskade att skriva och berätta om människors liv och saker som hände i världen. Laura hade tur, bland alla jobbannonserna såg hon en liten annons inom journalistbranschen – som tidningsutdelare. Laura tvekade inte en sekund utan ringde på annonsen. Knappt hade hon kommit fram förrän jobbet var hennes. Det var kanske inte det bästa, men någonstans måste man börja, tänkte hon.

 När kvällen kom gick Laura och lade sig. För första gången på flera dygn kände hon att hon kunde slappna av ordentligt. Hon hade haft ett par jobbiga dagar och hela hennes liv hade förändrats och börjat om på nytt, men hon hade en känsla av att det var till det bättre. Knappt hade hon släckt lampan förrän hon somnade.

Solen gick ner över den fridfulla lilla staden Riverview. Laura hade äntligen fått ordning på sitt och liv och var redo att börja om på nytt.