The Miller Legacy - Generation 1 Kapitel 3

Tidigare delar: Del 1, Del 2

Festen igår hade varit lyckad. Lee Chung hade presenterat sig som Chef för Riverviews största dagstidning. Lee berättade att han hade följt Lauras korta karriär och att han var intresserad av att få henne att jobba för honom som frilansskribent. Laura funderade på erbjudandet på väg till jobbet. Jobbet som Lee erbjöd var mycket bättre betalt, men det innebar också att hon var tvungen att snoka i andra människors privatliv, något hon inte var lika förtjust i.

Laura bestämde sig till slut för att tacka ja till jobbet hos Lee. Hennes första uppdrag var att skriva om en mystisk nyinflyttad invånare.

Hon var nervös för att bli upptäckt och kollade hela tiden omkring sig så att ingen såg henne. Det kändes fel att gräva i en annan människas soptunna, men hon gjorde det hon var tvungen. Till slut hittade hon något intressant: ett hemligstämplat dokument.

Väl hemma igen satte sig Laura ner för att skriva om sitt fynd. Det tog tid, men när hon var klar och hade skickat in artikel till Lee tog det inte lång tid innan han ringde upp henne.
"Det här är FANTASTISKT" jublade han i telefonen. "Vad säger du om att bli heltidsanställd?"
Laura tackade ja direkt.

Några veckor senare hade Laura börjat få en stadig budget från lönen hon tjänat hos Lee. En kväll när hon låg och kollade på sin favoritfilm började hon fundera. "Jag kanske skulle ta och resa bort ett tag?"

Laura tog upp mobilen och ringde Riverviews resebolag.
"Hur mycket kostar en tur och retur till Frankrike?"
"1900§" svarade resebolagets personal.
"Då tar jag det, när går nästa plan?"
"Imorgon kväll klockan 19.00"

När Laura kom fram till Champ Les Sims i Frankrike var hon trött. Resan hade tagit 5 timmar och hon hade ont i benen, men den härliga naturen gjorde henne genast på bättre humör. Längre bort kunde hon till och med skymta Eiffeltornet. Hon bestämde sig för att ta en promenad och kolla hur staden såg ut.

Laura kom fram till en anslagstavla fylld med lappar. Hon kollade intresserat närmare.
"Letar du efter spänning? Jag har tappat en ovärderlig ägodel och behöver din hjälp! Kontakta mig snarast vid intresse, Mary Li."
"Tja, varför inte?" tänkte Laura. "Det kan ju bli kul."

Hon sökte upp Mary Li, ägare till den lokala handelsbutiken, och förklarade att hon var beredd att hjälpa till.
"Åh, vad snällt! Lappen har suttit där i en vecka och inte en endaste människa har anmält sig!" sa Mary Li
"Jaså? Vad konstigt." tyckte Laura
"Ja, eller inte egentligen, De Gamla Ruinerna går man inte till hur enkelt som helst... Men du ska nog klara det. Ta den här kartan så hittar du dit. Jag tappade min kära ägodel i ett hål i golvet. Lycka till!"

Laura undrade vad hon hade gett sig in på när hon gick nerför den gamla trappan och in i ruinerna. Tänk om hon aldrig skulle komma upp härifrån igen? Men så kunde hon inte tänka. Hon hade lovat Mary Li att hämta hennes ägodel. Innan hon begav sig av hade Mary Li rekommenderat att hon skulle köpa ett tält och lite torkad mat, vilket fick henne att fundera på hur länge hon egentligen skulle stanna i ruinerna.

Laura såg sig omkring i rummet. Det var tomt. Ingen dörr och inga fönster. Hur skulle hon nu komma vidare? Hon kände försiktigt på de kalla väggarna. Plötsligt gav väggen efter! Laura insåg att hon hade hittat en lönndörr.

Hon utforskade resten av ruinerna. Stället var fyllt av hemliga dörrar, statyer som skulle knuffas och hål i väggen att undersöka. Till slut märkte Laura att hon var alldeles utmattad. Hon tittade på klockan. Laura hade varit inne i ruinerna i åtta timmar!

Hon beslöt sig för att sätta upp tältet hon köpt och sova. Laura gillade inte tanken på att sova instängd i en ruin, men det var inte mycket att göra åt saken. Hon åt en bit torkad mat och sen somnade hon fort.

Nästa morgon kände sig Laura piggare. Hon anade att det inte var mycket kvar av ruinerna och kämpade vidare. I ett hål i marken hittade hon plötsligt en baseboll. Kunde det här vara Mary Lis kära ägodel? Laura tyckte det var en väldigt underlig sak att tappa bort, eller ens ha med sig på ett sånt här ställe, men alla var ju olika.

Tillbaka i butiken lämnade hon över basebollen.
"Åh tack kära du!" utropade Mary Li och tog basebollen.
"Jag vill inte snoka" sa Laura, "Men vad är så speciellt med den här basebollen?"
"Det här är nämligen inte vilken baseboll som helst, den är signerad av Xio Xhiang, världens bästa simmare. Jag hade inget papper vid signeringstillfället så jag fick ta min sons baseboll. Den för dessutom tur med sig."
Men Laura hade slutat lyssna, i andra änden av butiken såg hon en intressant man.