The Miller Legacy - Generation 1 Kapitel 7

Tidigare delar: Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5, Del 6

Det hade gått tre veckor sedan Laura åkte in på sjukhuset med värkar. Hon hade haft det jobbigt och värkarna hade varit fruktansvärda. På förlossningen hade hon varit tvungen att göra akutsnitt. Hennes barn hade legat upp och ner och höll nästan på att bli strypt av navelsträngen. Läkarna hade tagit iväg barnet på kontrollundersökning och kollat så att barnet var okej. När de väl kom tillbaka berättade de hur läget var.

"Det blev en pojke, men eftersom han föddes så tidigt kommer han inte vara som alla andra barn."
"Vad är det för fel på honom?" undrade Laura chockat.
"Ja, han är lite speciell.. Han har svårt att ta tag i saker och man får inte riktigt kontakt med honom. Han är väldigt frånvarande." meddelade läkaren allvarligt.
"Kommer han att behöva någon sorts extra hjälp under sin uppväxt?"
"Det vet vi inte än. Vi kommer att kalla in honom några gånger under de första åren och då kan vi ta reda på mer specifikt om han kommer att behöva någon hjälp."

Efter tre veckor på sjukhuset var det äntligen dags för Laura att åka hem. Det hade inte varit lätt och hennes son hade varit på många kontroller och undersökningar som kollade hur han mådde. Hon var ändå väldigt glad över att han hade överlevt förlossningen och akutsnittet. Första gången hon fick se honom visste hon att han skulle få ha det bra och bli älskad. När Laura lyfte upp honom och höll i honom visste hon precis vad han skulle heta. Han skulle få heta Ben.

När Laura äntligen hade kommit hem var hon glad över att huset hunnit bli klart innan Ben föddes. Laura var trött och det enda hon längtade efter var att få sova i sin sköna säng. Ben snusade redan förnöjt i sin mammas famn, och Laura kunde inte undgå att beundra det lilla miraklet.

Väl inne i huset vaknade Ben till och började skrika.
"Vad vill du ha Ben?" frågade Laura mjukt. Hon tog fram en nappflaska och matade honom tills han blev mätt.

Ben gäspade stort när han ätit klart. Laura tog med honom till spjälsängen och lade ner honom. Under tiden Laura hade varit på sjukhuset hade Hannah och några till förberett hemma hos Laura genom att köpa en spjälsäng och annat hon kunde tänkas behöva. Laura var glad över att hon hade så bra vänner.

När Ben hade somnat stod Laura och tittade fascinerat på honom. Han såg så liten och ömtålig ut. Med ens började hon oroa sig för vad läkarna hade sagt. Hon hoppades innerligt att Ben skulle få slippa må dåligt under sin uppväxt och istället få vara frisk och glad.

Laura hann knappt lägga sig i sängen förrän hon somnade. Hon var helt utmattad. Lauras säng var stor och varm, till skillnad från den kalla, hårda sjukhussängen hon spenderat de senaste veckorna i.

Länge fick hon däremot inte sova. Kvart över sex på morgonen väcktes hon av ett litet barnskrik. Laura klev ilsket upp ur sängen, vem var det som väckte henne så här tidigt? Plötsligt mindes hon Ben, och ilskan byttes genast ut mot oro.

Ben däremot, visade sig bara vara hungrig. När han fått sin nappflaska var han nöjd igen och slutade gråta. Laura beundrade hans små fingrar som klumpigt försökte gripa tag i flaskan.

"Åh, Ben! Vi kommer att ha det bra tillsammans, du och jag." viskade Laura till Ben och kramade om honom. Ben gnydde till svar.

När hon återigen lagt ner Ben i spjälsängen tyckte Laura att hon lika gärna kunde kliva upp och laga frukost. Laura hann knappt ta ut ingredienserna till våfflor ur kylskåpet förrän det plingade på dörren. Vem kunde det vara som kom förbi så tidigt?